Vänta här nu ...

I dagens Expressen (som är .. tja en kvällstidning, men ändå) har man någon slags dialog mellan parterna inför avtalsförhandlingarna.

Jag hoppas så att de citerat Ylva Thörn fel, annars är det här lite skrämmande:

"Du pratar om en ökad arbetslöshet, medan jag undrar om det är löntagarna som ska betala för en ekonomisk kris som de inte kan göra något åt. Var går gränsen? Är det företagens överlevnad som ska få avgöra i alla lägen? Vi står inför ett vägval."

Är Ylvas mål att alla ska jobba i offentlig förvaltning eller hur tänkte hon nu? Jag skulle vilja påstå att företagens överlevnad är rätt viktig för jobbens skull!

(Jaja, innan någon säger något, jag tycker också att bonusprogram och förmåner av olika slag i många större företag är helt horribla. Men i små företag handlar det om att överleva och i värsta fall säga upp folk av ekonomiska skäl.)

Säg hej till Godot

Idag har hemska saker skett. En PC har flyttat in i mitt liv. Jag valde den mest macliknande jag kunde hitta. Den ska prydas av Apple-dekaler.

Jag är periodvis intensiv tågresenär, då vill man slimma packningen så mycket som går, men ändå kunna kommunicera med omvärlden. Så i väntan på att Apple ska göra en ultraportabel till mig så finns Godot i mitt liv. Ja kära nån.

Intervallbloggare

Pikoföretagaren är till för företagarfrågor och diverse politik i de trakterna. Det betyder att det krävs lite tankeverksamhet för att få ut inlägg här, och det räcker tiden inte alltid till för. Här bloggas alltså sporadiskt.

Jag ilsknar förmodligen till framåt valet, så då kan inläggen komma mer frekvent.

Positiv nära-döden-upplevelse

Jag klev upp klockan fem imorse. Det gjorde nästan fysiskt ont. Kvart i sju befann jag mig på ett av stadens hotell för affärsmöte, jag har besökt min gamla BNI-grupp. Trots mitt aningen sömniga tillstånd så var det väldigt trevligt att träffa alla gamla bekanta och även några nya ansikten.

Det finns så oerhört många affärsnätverk och mingel för företagare, det är svårt att sålla vad som är vettigt att lägga ner tid på. Jag går tämligen sällan på sådana där tillställningar numera, det är ofta trevligt, men ger sällan några konkreta affärer i längden.

Undantaget är BNI. Det är den mest effektiva mingelform jag har stött på. Tyvärr kan jag inte vara medlem längre eftersom jag reser mycket i jobbet, och medlemskap kräver närvaro varje vecka och en del jobb emellan.

Så må vara att jag är lätt vimmelkantig av sömnbrist nu, men klockan är tio och jag har varit på säljmöte och träffat ungefär trettio pers och ätit frukost, och dessutom jobbat ett par timmar.

Det känns bra.

Oväntat från (s)

I Östersundstidningen Länstidningen (s) publicerades igår en glatt överraskande artikel, undertecknad av Kjell (efternamn okänt).

Det är precis det jag efterfrågat så länge, att det ska finnas ett minimibelopp för företagare som vi får behålla. Som det är nu så går över hälften iväg till skatt, egenavgifter och det övriga, även om jag en månad bara skulle tjäna hundra kronor. Medan det finns en nedre gräns för A-kassan så får jag som företagare skylla mig själv om jag inte tjänar några pengar verkar det som. Att det kan gå olika bra eller dåligt olika år tas ingen hänsyn till. Jag tror det trots allt är ovanligt att en egen företagare skulle "fuska" och nöja sig med det lilla beloppet och sedan sluta jobba det året, ingen verksamhet skulle gå att driva så i längden.

Återigen, vi pratar inte om något bidrag här, bara att vi riktigt små företagare får behålla en summa som vi kan leva på och inte beskattas på det sätt vi gör nu. Det skulle kunna bidra till att fler vågar starta, fler vågar fortsätta.

Pluspoäng till Kjell, hoppas resten av hans parti nappar på idén.

Ett par svar

Moderaterna skickade ett mail där de meddelade att de sänkt inkomstskatten. Inget mer. Inget om trygghet för företagare, eller några framtidsplaner eller så. Men visst, jag har inte all tid i världen så det är väl snällt att de är kortfattade då antar jag.

Häromdagen kom ett brev, ja ett sånt där i papper i kuvert med frimärke på. Jag höll nästan på att bli spontantcenterpartist bara av nostalgiska skäl, för hur ofta får man papperspost? Men sedan började jag undra över deras miljötänkande. Men lite rart var det ju. Där hade någon satt sig ner och klippt ihop (ja inte sjutton var det helt författat från grunden inte) två sidor brev till mig. Det svarade inte direkt på de frågor jag ställde, åtminstone inte alla. Det var lite mycket svepande formuleringar och visioner. Men på det hela taget så måste jag ändå ge dem några pluspoäng i kanten.

Statistik hittills: Långt svar, 1 st (C), kort svar, 1st (M), automatsvar att mailet kommit fram, 1 st (KD), kompakt tystnad, 3 st (S, MP och V).

Rapport från partierna

KD har skickat ett automatiskt svar att de mottagit mitt mail.

Moderaterna skickade ett alldeles riktigt mail och sagt att de sänkt inkomstskatten, i övrigt inte ett pip om företagarnas situation.

And the rest is silence.

Nej vem ids svara på mail från någon galen företagare som inte har vett att vara anställd.