Pikoföretagaren

Snart på ett internet nära dig

2010-12-29T16:34:00.002+01:00

Återfinns snart i ett experiment på www.palegreen.se.

Nej klicka inte. Snart sa jag.

I dvala

2010-10-12T13:30:00.003+02:00

En oväntad vändning - jag har gått och blivit anställd! På måndag börjar jag på en alldeles riktig arbetsplats och jag ska försöka komma ihåg hur man beter sig som anställd. Jag får väl låtsas att det är långkonsultuppdrag tills jag vant mig.

Mitt företag kommer att existera, om än på sparlåga, under provanställningstiden i alla fall, sedan får vi se.

Bloggen ... ja den har väl aldrig varit någon riktig fart på ändå. Tyvärr. När den nu går ner i dvala har jag ingen blogg kvar, det känns lite vemodigt. Återfinns numera istället på Twitter som Pikoföretagaren, that's it.

Hej så länge och tack för fisken.

Snus?

2010-09-02T16:01:00.002+02:00

Eh menade de rödgröna verkligen alla företag, varje år när de vill kräva jämställdhetsplaner? Jag som är enskild firma kommer väl antagligen undan eftersom jag inte är anställd, men jag har funderat på att ombilda till AB. 100% kvinna i företaget. Är det OK om jag går lite manligt på tisdagar, räcker det eller måste jag kvotera på något mer vis?

Fniss :-)

Sidospår om vuxenlivet

2010-08-17T15:09:00.003+02:00

När blir man vuxen?

Jag har lite på distans följt debatten om betygen i skolan, arbetslöshet bland ungdomar, curlingföräldrar, rätt till arbete och praktikplatser och en väldig massa annat omkring det här. Utan att kunna bedöma vad som är rätt, fel och bra börjar jag ändå undra.

När blir man vuxen? Hur blir man vuxen? Jag hör skräckexempel på när föräldrar följt med sina barn på anställningsintervju. Kommer föräldern följa med barnet till arbetet sedan också? Borde man inte ha släppt innan dess? Är det så enormt farligt med betyg egentligen? Jag kan förstå att det är en stressfaktor för väldigt många men när ska man då börja bedöma någon? För bedömd och värderad blir alla förr eller senare, i lön, bra/bättre jobb, avancemang till nästa jobb? När börjar man våga bedöma någon utan att de blir knäckta av det? Är det till och med bra att få fler bedömningar av sitt arbete lite oftare och tidigare? Nej jag har ingen aning. Jag misstänker att det beror väldigt mycket på vem personen är, vissa oroar sig mer än andra. Ingen ska behöva bli helt nerkörd i skorna i tidig ålder, det är inte så jag menar.

Men så ofta verkar andan vara (och då inte bland ungdomarna själva, utan föräldrargenerationen) att barnen måste skyddas i all evinnerlighet. De får inte åka på några smällar alls. Oklart hur de då ska kunna hantera en normal livskris av något slag, något som de allra flesta får under en livstid, om de aldrig stött på patrull alls, någonsin?

Personligen tycker jag nog att alla smällar jag åkt på ändå har gett mig mer distans till motgångar, man vänjer sig vid att ibland går det bra, ibland gör det inte det och då får man ruska på sig och försöka gå vidare efter bästa förmåga. Men sådant måste övas in. Livet kallas sådant, vill jag minnas.

Eller är jag helt ute och seglar?

Att pendla och mötas av Jeeves

2010-08-16T18:20:00.002+02:00

Jag kan inte annat tycka än att stockholms-sossarna har skjutit sig i foten här. Må vara att stockholmare pendlar mycket men det gör ganska stora delar av övriga Sverige också. Uppsalaborna till exempel. Eller jag själv som fyra säsonger veckopendlade mellan Uppsala och Småland och under de resorna upptäckte att det inte var helt ovanligt.

De flesta skulle nog uppskatta fungerande kollektivtrafik och ett fungerande SJ ännu mer än strukna skjortor faktiskt.

Eller?

Vilse i nätet

2010-08-12T18:25:00.003+02:00

Nej inte på nätet. Där kan jag alltid rädda mig med min bästa kompis Google.

Den här gången är det vilsegånget i nätverkandet. Som företagare är det viktigt att jag nätverkar, med rätt människor och i de rätta sammanhangen. Det är bara aningen snårigt att veta vilka dessa är. "Baksidan" med nätverkande är att det är lite för trevligt och att man fastnar i ett visserligen roligt, men inte affärsgenererande, mysmingel. Missförstå mig rätt, det här har ett stort värde också, i synnerhet för företagare som jag som periodvis jobbar rätt mycket själv.

Jag har drivit företag i snart åtta år och har provat en del nätverk och har omvärderat, provat igen, hittat nya, hittat tillbaka, lämnat, omvärderat igen ... ja ni förstår. Det är trevligt, tar tid, det ska göras. Men emellanåt måste jag göra en liten revidering och se var jag lägger tid och pengar.

Nu söker jag de effektiva nätverken som andra företagare haft verklig nytta av, som ger affärer eller kloka rådgivare. De som verkligen är jobbrelaterade. Det vore väldigt trevligt att få höra lite vad andra företagare har hittat och tycker är bra, så nu kräver jag helt besvärligt långa kommentarer av er!

Förslag på nätverk kommer här, kommentera gärna och tipsa vad som funkat och inte och varför. Jag gör ingen större skillnad på nätverk på nätet och IRL nu, jag tycker att jag behöver båda.

1. LinkedIn
2. Facebook
3. Twitter
4. Företagarförbundet
5. Företagarna
6. Handelskammaren
7. Marknadsföreningen (heter det här i stan, finns troligen liknande överallt)
8. Småföretagarförbundet
9. BNI
10. Diverse kvinnliga nätverk, det verkar finnas oerhört många.

Det finns säkert fler än de jag nämnt, tipsa gärna!

Evigt tacksam för tips och idéer.

Men är det ingen som tänker på BNP!

2010-08-02T13:23:00.001+02:00

Första dagen i arbete igen. Statistiken hittills är att ungefär 70% av mina mail besvarats med automatiska semestermail.

Sverige fortfarande stängt? När öppnar vi igen hörni?

Semester

2010-07-15T21:07:00.002+02:00

Nu har jag semester. Så idag gjorde jag ett korrektur och fakturerade. Men IMORGON ska jag ha semester. Joråsåatt.

Den sommartid nu kommer

2010-06-21T13:31:00.001+02:00

Nu börjar det. Plötsligt börjar folk ha försvunnit på semester. De få som är kvar är stressade och tämligen slitna. Eller har mentalt redan tagit semester och verkningsgraden är noll.

Sverige stänger nu.

Och det här var bättre hur ..?

2010-06-08T09:33:00.002+02:00

Försäkringskassan har meddelat mig att jag nu har sju karensdagar. Exakt hur tyckte politikerna att detta skulle hjälpa mig i mitt företagande? Må vara att företagare väldigt sällan är sjuka, men den politiker som nu kommer och säger att vi ska ha samma trygghet som anställda kommer att få med mig att göra. J-a svammel.

De är inte lata

2010-06-08T09:26:00.003+02:00

Ibland hävdas det att ungdomar är lata. Det tror jag inte på. Kanske finns det några få, precis som det finns lata människor i alla åldrar, men någon överväldigande grupp är de inte.

Igår morse hade jag ett mail från en tjej som sökte jobb/uppdrag. Jag har tyvärr inga möjligheter att varken anställa eller ta emot praktikanter, men jag läser alltid vad de skriver, tittar gärna på arbetsprover och svarar på mail. Många sparar jag i en mapp och tittar lite på igen om de har en hemsida med arbetsprover, det är roligt att se hur det går för dem.

När jag tittade på hennes sida insåg jag att hon tog studenten i fredags. Tjejen har alltså förmodligen dansat hela natten, tagit aningen sovmorgon möjligen och sedan direkt satt sig vid datorn och mailat möjliga arbetsgivare. Jag är ingen stor och känd reklambyrå, så förmodligen har hon lagt ner en hel del jobb på mailande till de större också innan hon nådde mig.

Ungdomar är banne mig inte lata. Jag önskar så att jag hade jobb att ge dem.

Bosse på G!!!

2010-06-02T13:51:00.001+02:00

Det här har inte ett dugg med företagande att göra, men det är så viktigt att jag måste meddela det ändå:

Bloggkotte nummer ett, Bosse, är på G nu!

Kliar mig i huvudet

2010-05-04T10:52:00.002+02:00

Mycket budget från både höger och vänster nu. Försöker bena ut vad som gäller för mig som är småföretagare och enskild firma. Det är inte lätt. Småföretagare betyder ibland AB med tio anställda och dit har jag inte nått än.

Jodå, jag försökte titta på socialdemokraternas webb idag, men blev Flashdränkt och inget funkade på min 10-tumsskärm som jag då använde, på språng som jag var.

Nehepp.

Att hitta relevant information är svårt.

Det är så oerhört mycket retorik och så minimalt med fakta. Hjälp. Jag drunknar.

Ytterligare en rättighet

2010-04-22T10:20:00.003+02:00

Ida Gabrielsson, VP, anser att alla ungdomar ska ha rätt till ett fast jobb direkt efter gymnasiet. Exakt hur hon ska lösa det vet jag inte, det framgår inte av artikeln. Jobb uppstår inte ur ingenting nämligen, och jag kan inte se varför just ungdomar skulle ha första tjing på de jobb som finns. Det är givetvis väldigt dystert att ungdomsarbetslösheten är stor, jag förnekar inte problemet, men skulle vilja påstå att arbetslöshet i alla åldersgrupper är ett problem.

Ärligt talat tycker jag att hon låter aningen barnslig, eller bara extremt vänsterpartistisk eller bara förtjust i att kasta in en brandfackla inför valet. Är hon ute efter att ligga bra till personval månntro?

Jag tjatar vidare med att jobb faktiskt inte skapas som vilken lerkruka som helst. Jobb uppstår ur ett behov.

En eftermiddag med Telia

2010-04-12T16:51:00.002+02:00

"Du har plats två i telefonkön"

"Jahaaa men då är det inte mig du ska prata med, vänta ska jag koppla!"

"Du har plats två i telefonkön"

"Jahaaa men då är det inte mig du ska prata med, vänta ska jag koppla!"

"Du har plats två i telefonkön"

"Jahaaa men då är det inte mig du ska prata med, vänta ska jag koppla!"

To be continued.

Krama papper

2010-04-07T12:36:00.003+02:00

Pappertidningen är död, skriver Mindpark. Det är förmodligen helt rätt. Det är dit vi är på väg.

Men oj så jag kommer att sakna den. Min morgonkompis DN blir tunnare, mer menlös (de anställda oroliga i varsel-tider?) men mitt morgontidningsberoende består. Kan man söka hjälp för sådant?

Möjligen är det min förtjusning för trycksaker rent generellt som gör det. De känns konkreta, mer på riktigt, det finns mer eller mindre skärpta riktiga journalister bakom. Proffsiga fotografer.

Jag är säkert en dinosarie, jag saknar ju till och med Berlinerformatet. Skansen nästa?

Vad jag jobbar med? Ähum ...

2010-03-31T10:44:00.000+02:00

Ja alltså jag ... jobbar ... med pianospelande på en serviceinrättning?

Lastbil?

2010-03-29T11:28:00.003+02:00

"Jag ringer från XXX och vill tala med den på företaget som har hand om era transport- och logistiklösningar?"

"Ja det är jag och jag är en person i en enskild firma. Jag brukar ta det som ska transporteras under armen och promenera. Är det väldigt stort tar jag min privata bil ibland. Brev brukar jag stoppa i en sådan där gul låda. Jag föreslår att du ringer ett aningen större företag?"

"Eh, jaha. Tack då."

Sporadiska livstecken

2010-03-04T08:55:00.002+01:00

Pikoföretagar-bloggen lever en aningen tynande tillvaro. Mest beroende på att ägarinnan arbetar, samt twittrar, både delarna mycket roliga!

Vissa önskemål om igångsparkande här uttrycktes på Twitter och jag inbjuder härmed andra småföretagare att gästblogga här, maila mig på minandraadress snabela yahoo punkt se så kommer en liten intervju på mail som ni kan använda som bas.

Trevligt att ni är här :-)

Kvinna, jo visst men ...

2010-02-04T21:11:00.002+01:00

Attityder, förebilder och kunskap. Ska synliggöra kvinnors företagande genom att ta fram fakta och statistik samt att fortsätta arbetet med förebilder genom ambassadörer för kvinnors företagande.

100 miljoner ska avdelas för kvinnors företagande. Jaha. Ett av målen ser ni ovan. Jag tror fortfarande att attityderna kring kvinnligt företagande inte ska vara ett separat mål, jag tror att attityder kring företagande generellt är viktigare. Exakt vad är attityden till kvinnligt företagande och vad skiljer det från manligt?

Förebilder ... tja jag är 40 år, har drivit företag i snart åtta år, det känns inte som att en kvinnlig förebild är det som skulle hjälpa mig mest i livet. Faktiskt.

En annan intressant detalj i det här är att man satsar mycket på kvinnor i glesbygd. Inget ont om det, det är väl bra om det går att starta företag som inte ligger i Mälardalen, men det blir så uppenbart att Tillväxtverket är resterna av gamla glesbygdsverket. Och vad görs egentligen för männen i glesbygd som vill starta eget, får de då inte samma hjälp?

Vad hände egentligen med de ambassadörer som redan finns? De som ställde upp gratis dessutom?

Jo det kan säkert komma något bra ur allt det här, men företagare behöver vettigt stöd generellt, oavsett kön. Och då talar jag inte om bidrag och mysträffar hos Länsstyrelsen.

2010

2010-01-09T19:54:00.002+01:00

I år är det valår.

Om ni hör att en valarbetare på torget fått stryk så är det bara jag som blivit förbannad på okunnighet och dumhet kring företagande.

Nej, jag skojar. Jag är hemskt fredlig.

Oftast.

Och här har jag köpt mitt svärd.

Bygga något fint

2010-01-04T17:02:00.002+01:00

Jag har fått en stadig metallskylt av Handelskammaren för att jag är medlem. Det är lite rart. Mitt kontor är ett skrivbord och en portfölj i stort sett. Kanske jag kan skruva fast skylten på portföljen?

Men det är på något sätt gulligt att jag räknas som lika viktigt företag som de större. Jag kanske ska bygga en liten låda i hallen och kalla den receptionen? Skylten kunde bli receptionsdisk?

Nu åter till semestern. Jo faktiskt.

Min kompis med de blå, paddliga fötterna

2009-12-10T09:33:00.002+01:00

Enmansföretagare är inte sjuka. Känt faktum och nu har Camilla Littorin från Företagarförbundet presenterat sin rapport om enmansföretagarnas liv, där bland annat detta presenteras. Ipren är vår bästa vän. Vi betalar stora summor till trygghetssystem vi inte använder. Stora summor som vi i vissa fall inte ens verkar få använda (se mina lätt utmattade inlägg om försäkringskassan).

Jag har jobbat med magsjuka. Knatat mellan sängen, muggen och skrivbordet. Jag har jobbat och pluggat med bihåleinflammation med cocillana i portföljen. Jag är ingen ovanlig företagare, vi gör så här. Något val finns inte.

Tänk om vi åtminstone kunde få en vettig sjukförsäkring.

Jag vet att jag låter hemskt gnällig. Förlåt. Men skillnaderna mellan att vara egen företagare och att vara anställd är ibland så väldigt stora. Då retar det mig att politikerna orerar om hur viktiga företagarna är. Ge oss ett litet grundskydd, det vi betalar för. Snälla.

Förklaring?

2009-12-09T16:32:00.002+01:00

"Går du in på en byrå i New York eller i London sitter det människor från Tyskland, Sverige, San Paolo etcetera. Går du in på en byrå i Stockholm eller i Göteborg sitter det på sin höjd en person från Småland."

Det säger Filip Nilsson, cd på Forsman & Bodenfors i en artikel i Dagens Media.

Han har rätt, och det kan förklara den reklam vi har i Sverige också. Sympatiskt när folk tycker som jag. Då kvarstår bara frågan vad vi gör åt det.

Men kära nån

2009-12-09T10:41:00.001+01:00

Jag frågade FK om varför de använder två olika regler för SGI för enskild firma.

Till svar fick jag en 295 sidor lång PDF.

Jag upprepar, 295 sidor.

Ska jag protestera mot deras beslut ska det göras innan söndag.

Jahapp.

Gosa med hästar med tjejgänget?

2009-11-23T13:39:00.000+01:00

Jag får aningen obehagskänslor när jag läser om speciella satsningar på kvinnliga företagare. Varför skulle just kvinnliga företagare behöva stresshantering mer än manliga? Och varför är det just stresshantering och inte ett avdragsgillt träningskort, skattekurs eller exportseminarium?

Fin tanke, men aningen vilsegången tanke där. Man kan inte kamouflera företagarnas problem med märkliga satsningar på kvinnliga företagare.

Halva vägen

2009-11-12T11:01:00.003+01:00

Idag lämnar regeringen in en lagrådsremiss med förslag till ändrade kapitalkrav på den som vill starta aktiebolag. Det är åtminstone en början. Den största skillnaden för personen som äger och arbetar i företaget (om det är ett enmansföretag) är att man i enskild firma är företaget och i aktiebolag så här man anställd. Min enskilda firma har alltså mitt personnummer som organisationsnummer och min privata ekonomi påverkas väldigt direkt av företagets. Om en enskild firma går i konkurs, går ägaren i personlig konkurs också.

Som anställd har man också aningen bättre skydd om man hemska tanke skulle bli sjuk, då baseras sjukpenningen på lönen och inte på företagets gamla inkomster som jag skrivit om tidigare.

Sedan kan man förstås inte vara sjuk ändå för då kommer det inga pengar in i bolaget.

För att förebygga sjukdom är det bra att träna. I enskild firma får man inte dra av träningskortet för att det betraktas som något slags diffust snyltande tydligen. I AB kan du dra av 2000 kr (tror jag att det är fortfarande) på träningen. Mycket märkligt det där, att träningen ska skötas på fritiden och i det privata livet man inte har som ensdkild firma.

Det finns fler sådana småexempel, men jag ska inte gagga om dem nu.

Om förslaget om sänkt startkostnad för AB går igenom finns ändå ett problem kvar. Revisionsplikten. Jag måste ha revisor och lägga någonstans kring tjugo tusen skattade kronor per år på något som egentligen inte tillför företaget något. Det sägs att det ska ändras i juli 2010. Jag hoppas på det.

Det vore intressant att höra om det finns läsare här som gjort resan från EF till AB eller valt att låta bli och varför. Vad är största skillnaderna? Vad är bra och dåligt?

"... men var ska vi ta't?"

2009-11-11T18:40:00.001+01:00

Ylva Thörn och Ilija Batljan skriver om deltider och heltider i kommunerna. Slutklämmen är lite löjligt valfläskig, innehållet i övrigt har jag inte kunskaper att bedöma. De kan ha rätt i viss utsträckning. Väldigt många kommunalanställda, i synnerhet de som jobbar med vård och omsorg verkar fast i ett ändlöst träsk av konstiga deltider, oförutsägbara övertider och märklig planering. Det kan mycket väl finnas plats för fler heltider utan att det behöver bli mycket dyrare, det kan även leda till friskare och lugnare personal.

Men. Att kunna kräva heltid generellt, även i privat sektor förstår jag inte (togs inte upp i nämnda artikel men har diskuteras på annat håll). Det är en fin tanke att man inte ska kunna fastna i deltid i evighet, men på ett mindre företag kan det vara svårt att göra något åt. Om Lisa och Britta båda kräver att gå från deltid till heltid, ja då får vi säga upp en av dem av arbetsbrist i värsta fall. Mer arbete uppstår inte ur tomma intet bara för att de vill jobba heltid. Kanske kan Britta och Lisa dra in fler kunder om de jobbar heltid och då går det ju bra, men det beror helt på vad Lisa och Britta jobbar med.

Jag är ytterst tveksam till förslagen om att man ska kunna kräva heltid.

Om praktikanter

2009-11-11T17:13:00.002+01:00

Stadens medieelever ska ut på praktik snart, det märks i min mail och i min telefon. Det är rart av dem att höra av sig till mig, men tyvärr kan jag inte ta emot dem. Kontoret är här hemma och i portföljen eftersom jag ofta sitter på plats hos kund och jobbar.

Ansökningarna kan ske på mycket olika sätt. Vissa skriver genomtänkta mail, skickar arbetsprover (ofta bra sådana!) och uttrycker verkligen förtjusning över sitt yrkesval. Dem skulle jag vilja ta emot om jag bara kunde.

Så har vi dem som ringer och utan att presentera sig frågar "tar ni emot praktikanter?". Svaret är givetvis nej, och hade varit nej även om jag kunnat ta emot tjugo praktikanter i veckan.

Så tips till praktikanter, presentera er åtminstone. Jag tror inte jag är det enda företaget som kräver grundläggande hyfs.

Kvinnliga nätverk

2009-11-11T12:11:00.003+01:00

Jag blir titt som tätt inbjuden till nätverk för kvinnliga företagare. Det är ju snällt av dem. Jag försöker överse med att inbjudningarna oftast är rosa-lila och aningen snirkliga. Formgivning är som bekant en smaksak och de kan ju inte veta att jag inte gillar rosa.

Ämnena brukar ofta handla om det som mer översiktlig kallas "livspusslet". Det här är marigt för många förstår jag, kombinera dagishämtningar med deadline är inget man grejar lite på en höft. Men eftersom jag nu inte har barn, så har jag inte heller det problemet.

Och det leder då fram till min fråga: Är så kallade nätverk för kvinnor egentligen nätverk för kvinnor med barn? Jag har full förståelse för att man gärna vill diskutera med människor i samma situation som en själv, men då kan väl definiera nätverken rätt?

Jag nätverkar inte specifikt med 37-åringar, kaffedrickare med gröna jackor eller reklambyråreceptionister heller. De är säkert trevliga, men jag föredrar att nätverka med en mer blandad grupp. Åldersmässigt blandad, kvinnor och män blandat, olika branscher blandat.

Nätverk kan man delta i av olika skäl. Ibland bara för att det är trevligt, då kan jag umgås med en flock konkurrenter/kollegor och tycka att det är himla roligt. Man tipsar man om fiffiga tekniska lösningar och berättar skräckhistorier om kunden som ville ha annonskampanj i power point och sådant. De här nätverken är nästan uteslutande till för att det är trevligt.

I övrigt nätverkar jag för att hitta nya kontakter att göra affärer med. Det är lika bra att vara ärlig, nätverkande handlar mycket om att hitta nya kunder. Men det verkar inte vara det primära i kvinnliga nätverk, där är trevligheten och stöttandet systrar emellan det primära?

Kontentan är:
- Jag är kanske ingen riktig kvinna?
- Jag nätverkar helst i blandade grupper, blandade på alla vis. Det är där de nya tankarna dyker upp.

Rätta mig om jag har fel.

Vänta här nu ...

2009-11-06T11:03:00.003+01:00

I dagens Expressen (som är .. tja en kvällstidning, men ändå) har man någon slags dialog mellan parterna inför avtalsförhandlingarna.

Jag hoppas så att de citerat Ylva Thörn fel, annars är det här lite skrämmande:

"Du pratar om en ökad arbetslöshet, medan jag undrar om det är löntagarna som ska betala för en ekonomisk kris som de inte kan göra något åt. Var går gränsen? Är det företagens överlevnad som ska få avgöra i alla lägen? Vi står inför ett vägval."

Är Ylvas mål att alla ska jobba i offentlig förvaltning eller hur tänkte hon nu? Jag skulle vilja påstå att företagens överlevnad är rätt viktig för jobbens skull!

(Jaja, innan någon säger något, jag tycker också att bonusprogram och förmåner av olika slag i många större företag är helt horribla. Men i små företag handlar det om att överleva och i värsta fall säga upp folk av ekonomiska skäl.)

Säg hej till Godot

2009-10-28T16:45:00.002+01:00

Idag har hemska saker skett. En PC har flyttat in i mitt liv. Jag valde den mest macliknande jag kunde hitta. Den ska prydas av Apple-dekaler.

Jag är periodvis intensiv tågresenär, då vill man slimma packningen så mycket som går, men ändå kunna kommunicera med omvärlden. Så i väntan på att Apple ska göra en ultraportabel till mig så finns Godot i mitt liv. Ja kära nån.

Intervallbloggare

2009-10-19T12:15:00.002+02:00

Pikoföretagaren är till för företagarfrågor och diverse politik i de trakterna. Det betyder att det krävs lite tankeverksamhet för att få ut inlägg här, och det räcker tiden inte alltid till för. Här bloggas alltså sporadiskt.

Jag ilsknar förmodligen till framåt valet, så då kan inläggen komma mer frekvent.

Positiv nära-döden-upplevelse

2009-09-04T10:12:00.001+02:00

Jag klev upp klockan fem imorse. Det gjorde nästan fysiskt ont. Kvart i sju befann jag mig på ett av stadens hotell för affärsmöte, jag har besökt min gamla BNI-grupp. Trots mitt aningen sömniga tillstånd så var det väldigt trevligt att träffa alla gamla bekanta och även några nya ansikten.

Det finns så oerhört många affärsnätverk och mingel för företagare, det är svårt att sålla vad som är vettigt att lägga ner tid på. Jag går tämligen sällan på sådana där tillställningar numera, det är ofta trevligt, men ger sällan några konkreta affärer i längden.

Undantaget är BNI. Det är den mest effektiva mingelform jag har stött på. Tyvärr kan jag inte vara medlem längre eftersom jag reser mycket i jobbet, och medlemskap kräver närvaro varje vecka och en del jobb emellan.

Så må vara att jag är lätt vimmelkantig av sömnbrist nu, men klockan är tio och jag har varit på säljmöte och träffat ungefär trettio pers och ätit frukost, och dessutom jobbat ett par timmar.

Det känns bra.

Oväntat från (s)

2009-09-02T14:55:00.002+02:00

I Östersundstidningen Länstidningen (s) publicerades igår en glatt överraskande artikel, undertecknad av Kjell (efternamn okänt).

Det är precis det jag efterfrågat så länge, att det ska finnas ett minimibelopp för företagare som vi får behålla. Som det är nu så går över hälften iväg till skatt, egenavgifter och det övriga, även om jag en månad bara skulle tjäna hundra kronor. Medan det finns en nedre gräns för A-kassan så får jag som företagare skylla mig själv om jag inte tjänar några pengar verkar det som. Att det kan gå olika bra eller dåligt olika år tas ingen hänsyn till. Jag tror det trots allt är ovanligt att en egen företagare skulle "fuska" och nöja sig med det lilla beloppet och sedan sluta jobba det året, ingen verksamhet skulle gå att driva så i längden.

Återigen, vi pratar inte om något bidrag här, bara att vi riktigt små företagare får behålla en summa som vi kan leva på och inte beskattas på det sätt vi gör nu. Det skulle kunna bidra till att fler vågar starta, fler vågar fortsätta.

Pluspoäng till Kjell, hoppas resten av hans parti nappar på idén.

Ett par svar

2009-08-31T15:34:00.003+02:00

Moderaterna skickade ett mail där de meddelade att de sänkt inkomstskatten. Inget mer. Inget om trygghet för företagare, eller några framtidsplaner eller så. Men visst, jag har inte all tid i världen så det är väl snällt att de är kortfattade då antar jag.

Häromdagen kom ett brev, ja ett sånt där i papper i kuvert med frimärke på. Jag höll nästan på att bli spontantcenterpartist bara av nostalgiska skäl, för hur ofta får man papperspost? Men sedan började jag undra över deras miljötänkande. Men lite rart var det ju. Där hade någon satt sig ner och klippt ihop (ja inte sjutton var det helt författat från grunden inte) två sidor brev till mig. Det svarade inte direkt på de frågor jag ställde, åtminstone inte alla. Det var lite mycket svepande formuleringar och visioner. Men på det hela taget så måste jag ändå ge dem några pluspoäng i kanten.

Statistik hittills: Långt svar, 1 st (C), kort svar, 1st (M), automatsvar att mailet kommit fram, 1 st (KD), kompakt tystnad, 3 st (S, MP och V).

Rapport från partierna

2009-08-24T15:48:00.003+02:00

KD har skickat ett automatiskt svar att de mottagit mitt mail.

Moderaterna skickade ett alldeles riktigt mail och sagt att de sänkt inkomstskatten, i övrigt inte ett pip om företagarnas situation.

And the rest is silence.

Nej vem ids svara på mail från någon galen företagare som inte har vett att vara anställd.

Jag finns inte

2009-08-11T11:34:00.002+02:00

Idag ägnar jag dagen åt att maila de politiska partierna för att få någon slags konkret bild av deras inställning till och planer för enskilda firmor.

Enskild firma får jag inte ens någon träff på när jag söker på Moderaternas hemsida. Enskild näringsidkare (som jag heter enligt PRV) leder till 2006 års valmanifest som förstås inte innehåller några detaljer utan är väldigt stora drag över allt och alla.

Och det var bara ett parti. Det här kommer bli en lång dag av sökande och skrivande.

Men jag tycker ändå att det här är viktigt. I slutänden har jag kanske fått ett antal svepande artiga mailsvar som egentligen inte säger ett smack. Men blir det så, så har jag i alla fall fått helt bekräftat att en enskild firma är alltid enskild, ensam och och får klara sig bäst man kan.

Vad sjutton ska man rösta på?

Intressant

2009-07-23T13:23:00.001+02:00

Det är ju oerhört ... intressant, att tidningen Må bra i senaste numret har en artikel som är identisk med det synopsis jag mailade dem i våras om. Då var de inte intresserade.

Nehepp.

Någon som vill köpa?

2009-06-13T20:47:00.001+02:00

Konsultjeansen, jag har flera par, vill ni köpa designen? :-) Märken efter mobil, samt ytterligare telefon, USB-minnen, ett antal passerkort passande hos olika kunder. En slitning som inte liknar något annat!

Jo jag finns

2009-03-22T17:41:00.001+01:00

Jag jobbar. Åter när skrivbordet är återfunnet.

Och nu ska jag gå med vinst!

2009-01-26T14:41:00.002+01:00

Det hoppas jag förstås att jag ska göra och självklart jobbar jag för att det ska gå bättre och bättre hela tiden. I synnerhet som skatteverket utgår ifrån det. Enligt dem går nämligen ett företag 10% bättre varje år.

Intressant är att vi mitt i lågkonjunktur ska göra det också. Det är en fin tanke, men verklighetsförankringen finns inte med här.

Mycket bra artikel i dagens Expressen om detta.

Så min skatt baseras på framtiden, min sjukpenninggrundande inkomst beräknas på vad jag tjänade 2005-2007 och de positivt tjoande livscoacher som det dräller av (hur kan det gå runt för alla dem?) säger att jag ska leva i NUET för det är minsann viktigt.

Tja i genomsnitt lever jag väl i nuet. Typ ;-)

Man måste få låtsas ibland

2009-01-19T18:24:00.002+01:00

I min fluffiga fantasiföretagarvärld, fylld med små rosa moln och snälla pastellfärgade djur, där förstår ni, där är det spännande dagar. Där står kunder med stora säckar med pengar i händerna och ber innerligt att jag ska göra jobb till dem.

I min riktiga företagarvärld städar jag skrivbordet och betalar räkningar. Skriver charmerande säljiga mail och hoppas att någon minns mig.

Jag tror jag ska stoppa huvudet i det rosa fluffet en stund till.

Svoosh

2009-01-07T13:42:00.002+01:00

Där försvann de lediga dagarna i fjärran. Nu är det skrivbordet igen. Har jobb som väntar, jobb från trevlig kund dessutom, sånt är väldigt skönt när man är konsult.

Tänk på det, ni som är anställda och klagar över att det ska ligga högvis med jobb på skrivbordet när ni kommer tillbaka från semestern. Som konsult kan man komma tillbaka och ha absolut ingenting att göra. Och ingenting att göra betyder absolut inga pengar.

Jo, ibland tycker jag anställda är lite gnälliga. Förlåt.

Konstigt

2008-12-23T23:30:00.001+01:00

Nu har jag något konstigt, jag har faktiskt så kallad "semester". Är nog något år sedan sist. Jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig så det tog sig uttryck i ett maniskt pärlbroderande.

Jag får jobba på det här med "semester"

Det här med marknadsföring

2008-12-16T15:13:00.002+01:00

Idag ringde en trevlig dam från hitta.se som ville att jag skulle synas mer hos dem. Det har även diverse företagsfakta-tjossan-kataloger-webbar gjort. Jag tackar konsekvent nej.

De tycker jag är konstig.

Företagsfakta-tjossan-kataloger-webbarna är oftast sådana jag inte hört talas om eller har sett och kastat. Om jag hanterar dem så, så lär fler göra det. Bort med dem alltså.

Eniro använder många. Men 3 500 kr för att ha min adress med? Skulle inte tro det. Funkar utmärkt att inte stå med där kan jag meddela. Google funkar utmärkt för att hitta mig.

Jag vill inte ha kunder via gula sidorna eller motsvarande. Säljarna blir förskräckta när jag säger så. Men förutsättningarna för till exempel en målare eller frisör är annorlunda än för mig. Jag söker kunder som vet vad de söker, nämligen en underleverantör i branschen. Det kan låta förmätet, men jag vill ha kompetenta och kunniga kunder, det får både de och jag mest ut av.

Slutsatsen av detta? Kontakter är alltid den bästa sortens marknadsföring för mig. Alltid.

Livet i Kafka-världen

2008-12-12T14:36:00.005+01:00

Jag har ägnat mig åt brevväxling med Försäkringskassan under hösten. Det hela är mycket Kafkaesque. Nu har FK avslutat vårt innerliga förhållande med att "Försäkringskassan avvisar förlängd kommunicering". Älskar de mig inte längre? Tycker de inte om att jag tycker det är ologiskt att de baserar min sjukpenning på 2005-2007 års inkomst? Visa mig den anställde som skulle få sjukpenning baserad på de tre passerade årens inkomst istället för nuvarande år.

Intressant är också att de vägrar basera något på årets siffror trots att jag hade mycket konkreta siffror för större delen av året, samt längre avtal med kunder.

Kära försäkringskassan, tro inte att vårt innerliga förhållande är över. Snart är 2008 slut, jag kan leverera siffror för hela 2008. Då tar vi en dust med SGI igen. Nytt år, nytt ärende.

Jag är som Arnold. I'll be back.

Drivkraft starkare än pengar

2008-12-08T16:35:00.004+01:00

Jag är ingen större Skugge-fan, men ibland skriver hon kloka saker. Häromdagen skrev hon i Svenskan om lusten att råda över sitt liv som företagare.
De finns de som tjänar mer som egna företagare än som anställda, men vi är oändligt många som inte gör det. Jag har funderat ibland på att ta en anställning, i synnerhet när de spontant erbjudits mig. Men då sitter jag i en liten låda igen. Fyra väggar och produktion som tilldelas mig. Jag förväntas engagera mig i företagets visioner som inte är mina egna. På vissa konferenser förväntas jag tänka "outside the box" när den realiteten egentligen inte finns. Någon som känner igen det?

Precis som Skugge jobbar jag långt över 40 timmar i veckan, åtminstone periodvis, men som min kloka klasskamrat sa på ett frilansseminarium: "men de förstår ju inte! Företagande är en livsstil!"
(Det var när de som inte drev eget försökte få ihop arbetstiden och prissättningen på frilansuppdrag.)

Nu ska jag inte vifta allt för energiskt med att vi tjänar mindre som frilansare, det kan ju faktiskt gå lite upp och ned det där. Men man vet aldrig när. Det är det som är den stora oron.

Men drivkraften att se konkret resultat på vad jag gör är stor. Gör jag något galet så får jag ta konsekvenserna av det och förhoppningsvis lära mig något. Gör jag något lyckat så har jag gjort det alldeles själv. Det är så gripbart på något sätt. Jag måste hela tiden trigga i gång min hjärna och tänka vidare, framåt, större, vildare ...

Möjligen är jag en enstörig egotrippad typ. Men å andra sidan så är jag det åtminstone inte på något företag där jag stör någon annan, eller kräver av min omgivning att de ska älska och leva med mina planer och idéer. Jag hävdar bestämt att jag gör mer nytta än skada som egen företagare :-)

Artikel om företagarnas villkor

2008-12-01T12:49:00.003+01:00

Peter Wennblad skriver om företagare i Expressen idag. Bland annat om Företagarnas undersökning bland sina medlemmar om lön, semester och sjukdom. Inget nytt, men jag tycker ändå att det är positivt varje gång det uppmärksammas.

Kommentera

2008-11-28T15:15:00.002+01:00

Nämen det har ju inte gått att kommentera här! Inte undra på att ingen säger något. Nu är det åtgärdat.

Vad är kontorets?

2008-11-28T09:47:00.002+01:00

Jag kommer snart att inhandla konsolhyllor för firmans pärmar. Utredning pågår om dessa kan gå på firman eller om det inte går eftersom kontoret är inhyst i mitt hem. Skatteverket anser nämligen att jag, hemska tanke, kan smyganvända firmans saker privat.

Att jag i alla år använt privata möbler på kontoret räknas förstås inte. Sånt här irriterar mig. Jag lovar, man sätter inte upp konsolhyllor i sitt hem om man inte behöver dem av väldigt praktiska skäl. Skatteverket är välkomna att komma hit och titta.

Dagens gästbloggare

2008-11-27T09:00:00.000+01:00

Dagens gästbloggare är Marianne Ljung, översättaren som har lärt mig att ligga på spikmatta!

Företagets namn:
Marianne Ljung Språktjänst

Bolagsform:
Enskild firma

Har varit företagare hur länge?
Sedan 2002. Innan dess anställd i ett år på översättningsbyrå.

Det bästa med att vara företagare är:
Friheten och det egna ansvaret. Allt som går bra är min förtjänst, allt som går åt pipan är mitt fel.
Den personliga utveckling som följer av att hela tiden ställas inför nya utmaningar och inte kunna förvänta sig att "någon annan" ska fixa och dona.

Det sämsta med att vara företagare är:
Jag jobbar ibland för mycket, eftersom "man ju aldrig kan veta om det kommer in några jobb alls nästa månad". Jo, det kan man veta. Det gör det.

Vi är med och betalar för väldigt mycket som vi sedan inte har rätt att ta del av.

Vad skulle få dig att ta en anställning och ge upp firman?
Vapenhot. Kanske

Valfri företagaranekdot:
Anekdoten byter skepnad till "Vanliga missuppfattningar om världens roligaste jobb":

-Hej, jag är frilansande översättare.
-Jaha, och varför är TV- och bioöversättningarna så kassa? Kan ni ingenting, eller?
Jo, vi kan massor, det gäller även de utbildade TV-och filmöversättarna. Problemet är att branschen, liksom alla andra branscher, har sina glada amatörer. I det här fallet rör det sig ofta om personer som bl.a. saknar akademisk språkutbildning och översättarutbildning och tror att det räcker att ha varit bra i t.ex. engelska på gymnasiet. Det gör det inte. Dessutom jobbar givetvis långtifrån alla översättare med film och TV.

-Hej, jag är frilansande översättare.
-Jaha, du tolkar alltså?
Nej, absolut icke. Det är två helt skilda yrken och lite märkligt att det faktiskt finns folk som tror att det är samma sak.

-Hej, jag är frilansande översättare.
-Vad kul, då ska jag gå till bokhandeln och köpa en bok som du har översatt.
Jodå, du ska gå till bokhandeln och köpa en bok. Det är en alldeles utmärkt ídé. Du hittar däremot ingen bok som jag har översatt. Mängder av översättare är facköversättare, vi jobbar inte alls med skönlitteratur. Två olika yrken är det väl kanske inte, men jag vågar påstå att det ändå är två helt olika sätt att arbeta.

-Hej, jag är frilansande översättare.
-Oj, jobbar du med alla språk?
Näe. En generell regel är att man översätter till det egna modersmålet. De flesta översätter från ett eller två andra språk. Folk som ställer denna fråga tror att det räcker med några schyssta ordböcker. När de har skaffat några schyssta ordböcker försöker de översätta för TV.

Bästa företagartipset:
Lägg ned tid och arbete på att göra det du är bra på och tjänar pengar på. Betala andra (gärna andra småföretagare) för att hjälpa dig med det de är bättre på.
Gå med i en förening för företagare eller för folk i just din bransch.
Var rädd om hälsan, den är i praktiken den enda försäkring du har. Gå på massagebehandlingar och jobba stående så ofta du kan. Ligg på spikmatta. Träna minst tre gånger i veckan, blogga och läs en väldig massa böcker.

Länktips

2008-11-26T10:19:00.001+01:00

Här är ett fantastiskt ställe fullt med tips!

Redaktionen.se

Deras nyhetsbrev är de enda nyhetsbrev jag prenumererar på förutom Clas Ohlsons förstås.

Har även köpt flera böcker av dem och samtliga har varit väldigt verklighetsförankrade och vettiga, rekommenderas!

Dagens gästbloggare

2008-11-26T10:11:00.004+01:00

Nej nu övergår vi till något mycket roligare, dagens gästbloggare, Lotten Bergman!

Företagets namn:
Bergmans Bokstäver AB
www.lotten.se
www.bergman.com
www.sprakpolis.se

Bolagsform:
AB sedan kanske 2005. (Borde kolla.) Dessförinnan HB.

Har varit företagare hur länge?
Sedan -97 ... tror vi. Kanske -96. Men vi tjänade ju inga pengar då, utan jobbade på NE respektive Gambro tills vi sa upp oss. Sedan januari -99 är vi i alla fall egenföretagare som försörjer sig på att vara just det: egenföretagare.

Det bästa med att vara företagare är:
Friheten att bestämma själv och välja jobb efter eget huvud och slippa ha en knäpp eller till och med jätteknäpp chef.

Det sämsta med att vara företagare är:
Bristen på pengar. Satan, vad somrarna är magra.

Vad skulle få dig att ta en anställning och ge upp firman? Ingenting. Jag kommer aldrig, säger ALDRIG att vara anställd igen.

Valfri företagaranekdot:
När vi våren 2002 med fyra barn och ett femte på väg inte hade pengar ens till mjölk samtidigt som frys, skafferi och kyl var närapå helt tömda. Vi gick ut i trädgården och plockade unga, sköra brännässlor för att koka soppa på och åt den sedan med gamla ägg, vars bästföredatum gick ut tre veckor tidigare. Barnen minns fortfarande detta som ett ljust ögonblick i livet, men har förbättrat historien med att vi till efterrätt "stal äpplen ur grannens trädgård". Det stämmer ju inte alls med årstiden, men jag rättar dem inte.

Bästa företagartipset:
Starta företag och testa om det är något för dig! Anlita sedan en revisor och fuska aldrig – inte med pengar, inte med förberedelser och inte med redovisning. Sov mycket – gärna mitt på dagen – och ät när du ska. Var inte bitter. Sluta upp med att längta efter fritid – den finns inte. Spela basket, blogga och skaffa många barn. Basta.

Trött

2008-11-26T10:03:00.003+01:00

Idag har jag ägnat morgonen åt att läsa paragrafer. Försäkringskassan ska beräkna min SGI och gör det på ett mycket eget vis.

I deras paragrafer står det att SGI ska baseras på de tre senaste årens taxerade inkomst. På deras web står det att SGI ska baseras på den beräknade årsinkomsten (nuvarande år). FK muttrar även över att de här åren inte har "en uppåtgående trend". Bortsett från ett år så har jag en uppåtgående trend, det året arbetade jag mycket med ett projekt som genererade pengar först året därpå. Det här är inga konstigheter, det vet varje företagare, men FK blinkar oförstående som en nyvaken uggla.

Skulle en anställd bedömas efter de senaste tre-fyra årslönerna när de ska ha sjukpenning? "Nej tyvärr för två år sedan jobbade du ju på en firma med lägre lön serru, då gills det inte".

Å ena sidan påstår politikerna, oavsett färg, att företagare ska ha samma trygghet som en anställd. Å andra sidan vet varken politiker eller försäkringskassan vad en företagare är.

Ska jag skicka en faktura på nedlagd konsulttid till FK för all tid jag lägger på att läsa paragrafer och jämföra deras motstridiga information?

Dagens gästbloggare

2008-11-25T12:02:00.001+01:00

Idag har jag glädjen att presentera den första gästbloggaren, Lena Odell!

Företagets namn:
O.S.K.A.R

Bolagsform:
Enskild firma, Lena har tidigare varit delägare i AB

Har varit företagare hur länge?
Enskild - 6 år, delägare i AB - 5 år

Det bästa med att vara företagare är:
Friheten att själv planera tiden, ta långt sommarlov

Det sämsta med att vara företagare är:
Ingen back up så att ledighet eller sjukdom straffar sig - finns ju ingen möjlighet att ha anställd i enskild, den ekonomiska osäkerheten som gör att man tar på sig för mycket jobb

Vad skulle få dig att ta en anställning och ge upp firman?
En utmaning alternativt en mycket hög lön och flexibel arbetstid

Valfri företagaranekdot:
Återkommer ev i ärendet (det ska vi komma ihåg, Pikoföretagarens anm.)

Bästa företagartipset:
- Att ha en bra bas med "bra att ha kontakter" för att få gratis ekonomitips, juridiska frågor, tekniska frågor osv. Och för att uthärda - skolka ibland, mitt i veckan. Gör något helt annat, köp något dyrt!

Syftet med Pikoföretagarbloggen

2008-11-24T14:12:00.002+01:00

Syftet är aningen luddigt i kanten ännu. Min tanke var att jag ofta stöter på företeelser och problem som egenföretagare som en "vanlig" anställd aldrig har.

Ibland är jag arg på vanvettiga skatteregler.

Ibland är det så roligt att göra allt själv.

Ibland gör jag helt knäppa grejer. Bara företagare förstår kokoföretagarbeteende.

Ibland får jag tokspel på att småföretag i media och politikers huvuden alltid är aktiebolag med tio anställda.

Någonstans vill jag vräka ur mig. Babbla med andra företagare. Skratta och tipsa. Kanske locka andra att ta steget ut för stupet och bli företagare, man kan ha tur och landa mjukt.

Jag har planer på att bjuda in gästbloggare.

Vi får se vad det här bär.

Men ÄR det inte ensamt?

2008-11-24T14:04:00.003+01:00

"Men är det inte ensamt?" frågar många när jag säger att jag driver eget och dessutom har kontoret hemma.

Nej, inte ett dugg faktiskt. Som företagare träffar jag folk hela tiden, kunder, leverantörer, andra företagare. Dessutom får man ta sig i kragen och traska ut och äta lunch ibland om man har intensiv arbetsperiod vid skrivbordet.

Jag har fördelen att jobba på plats hos kund långa perioder och då får jag vara där och vara "låtsasanställd" det är mycket trevligt. Vara på en arbetsplats med fikapauser och snack vid skrivaren. Men jag slipper alla interna problem, jag kan säga "hörni här har vi ett organisatoriskt problem, hur vill ni göra?" och sedan lämna det till dem. Det är rena lyxen.

För några år sedan var jag anställd. Jag träffade mina visserligen väldigt trevliga rumskompisar, men inte många andra. En och annan från övriga företaget, men sällan kunder eller leverantörer. Jag satt vid min dator och hörde till produktionen. Det var ibland oklart var jag började och min dator slutade.

Nej det är inte ensamt att vara företagare, jag har aldrig träffat så mycket folk som de senaste sex åren!

Måndag på kontoret i gropen

2008-11-24T13:56:00.003+01:00

Som många små konsultfirmor har jag kontoret hemma. Långa perioder sitter jag hos mina kunder och då är det inte befogat att ha ett tomt kontor på stan som kostar pengar. Just den här veckan har jag målare här som river tapet och spacklar i mitt vardagsrum/kontor så att det yr om dem. Snart har jag ett nytt fint kontor/vardagsrum. (Och nej, den renoveringen är inte det minsta avdragsgill i firman, det är privata plånboken som betalar med kvitto och allt).

Det är intressant hur skatteverket ser på kontor i hemmet. Jag får dra ett högst symboliskt värde för att jag har kontoret mitt i mitt hem. Det hade visst något att göra med att jag kan använda kontoret privat också, gud förbjude, så kan vi ju inte ha det.
Hade jag haft ett separat rum med separat ingång hade jag kunnat hyra ut till min firma. Mina vänner som har bondgård funderar på att ta upp en ytterdörr in till kontoret, den skulle göra det mycket mer fördelaktigt skattemässigt. Men huset skulle se så märkligt ut tycker de.

Undrar hur hur andra företagare med hemmakontor löser det här? Har ni märkliga ingångar till era hus?

Varför piko?

2008-11-20T10:28:00.003+01:00

När politiker och media talar om småföretagare menar man ofta ett aktiebolag med tio eller fler anställda.

Nästa steg var mikroföretagaren med upp till tio anställda, många av dessa är aktiebolag.

Men jag är ju mindre ändå. Ett företag med inga anställda alls. Bara jag i enskild firma. Jag passar aldrig in i någon mall på "företagare" trots att det finns många som jag.

(Nanoföretagare arbetar med nanoteknik. Sådant kan jag inget om.)

Jag är en Pikoföretagare.